Avsikten med handboken är att sänka tröskeln för tidig intervention hos anställda som arbetar med barn och ungdomar. Den anställda kan oroa sig för hur det kommer att gå för ett barn eller en ung person om hjälpinsatserna förblir de samma. Han eller hon kommer kanske att tänka på att det nog nu skulle behövas mer resurser för att situationen skall lösa sig. Men hur skall man ta upp sin oro för att få igång ett bra samarbete? Metoden att förutsäga utgången på ett samtal då man tar upp oron har utvecklats tillsammans med yrkesmänniskor inom psykosocialt arbete och undervisning. Metodens idé är att be vårdnadshavarna samarbeta med och hjälpa den anställda minska sin oro. Samtalet blir helt annorlunda då man inte definierar barnen, de unga, föräldrarna eller familjen som problem. Samtidigt ökar man på utsikterna för en fortsatt dialog.

Begreppet oro och den respektfyllda tidiga interventionen förtydligas bland annat genom de s.k. bekymmerszonerna. Zonerna hjälper den anställda bedöma sina handlingsalternativ och behov av samarbete. Handbokens dialogiska metod för att i ett tidigt skede ta upp oron utvecklades ursprungligen för att hjälpa dem som arbetar med barn, ungdomar och familjer i situationer där den anställda tvekar att ta upp svåra angelägenheter och skjuter upp att vidta åtgärder. Numera utnyttjas handbokens metod också i andra sammanhang. Ta upp oron -handbokens dialogiska metod för att i tidigt skede ta upp oron utvecklades ursprungligen för att hjälpa dem som arbetar med barn, ungdomar och familjer i situationer där den anställda tvekar att ta upp svåra saker och skjuter upp att vidta åtgärder. Numera utnyttjas handbokens metod också i andra sammanhang. Det är viktigt att ta upp oron på ett respektfullt och samarbetsinriktat sätt också till exempel inom service för vuxna och äldre.